Ett stort osynligt kors
är målat över mitt ansikte
en stämpel som inte går bort
en stämpel som ingen ser
ett stort osynligt kors
lemlästad
brännmärkt, skändad, ut och in vänd
brännskadad, men ingen ser
ingen ser hur känslig min hud är
hur jag rycker till när någon tar på min axel
ingen ser hur känsliga mina ögon är
hur jag ser ner när du försöker att tolka mitt ansikte
ingen lägger märke till
låset som jag har hängt upp på kedjorna
som omger min kropp
ingen lägger märke till
och ingen vill hitta nyckeln tillsammans med mig
om du skulle vilja hitta nyckeln tillsammans med mig
skulle jag ge den till dig
du skulle få se hur känslig min hud egentligen är
du skulle få känna på mig
och kanske
om du tar på mig
och lägger märke till hur brännskadad jag är
kanske vi kan sudda bort det
osynliga korset
som jag alltid bär
som slickar min hud och bränner mig
inifrån och ut
elden som mig inifrån förtär
snälla smek bort det onda, smek bort det onda
bedjar jag
tänker jag och somnar, domnar bort
om du smekte min arm, smekte mig varm och sa att du ser
det
ingen..
ingen lägger märke till
vad jag skriver om i mina dikter
inget lägger märke till
vad det jag egentligen skriver om
var orden kommer ifrån
och kanske skulle jag gråta
om du la din hand på min
kanske jag skulle gråta, om du sa att jag får
och naken i din famn skulle jag ligga
om du vågade se mig utan mitt osynliga kors
då skulle jag lägga mig utslagen i din famn
utslagen, ren som en blomma