Han är rädd för att älska då han inte tror sig vara värdig

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Han är rädd för att älska då han inte tror sig vara värdig


Hur kan han

~~ 

Hur kan han stå där framför mig helt oberörd
När
han ser att
jag lossar greppet om min övertygelse
och väljer att falla ned vid hans fötter
När
han ser
mitt ansikte vändas upp mot honom och bittra tårar faller
då jag ödmjukt bjuder honom mitt liv


Hur kan han stå där framför mig helt oberörd
När
han ser att
min kropp lockar honom in till förödmjukelsens dans
och sminket har runnit ned på mitt bröst

Hur kan han med en blick totalt avväpna mig


När han går
står jag kvar i doften av hans rädsla

~~

Epione-09


Fri vers av Epione VIP
Läst 331 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2009-06-23 13:48



Bookmark and Share

  erkki
Jo...den där känslan minns jag väl. Det var länge sedan. För att bli värderad som den man är(var) så förminskade jag mig själv. Med lite marginal dessutom. Och då gick flickorna. Sa några vackra ord om ärlighet och så...

Så kom jag på att detta inte funkade och prövade en ny strategi. Anfall är bästa försvar! Det är deras sak att genomskåda ens svagheter! Koncentrera dig på deras! Kaxa på! Fungerade bättre, men inte alltid. Så försökte jag helt enkelt vara mig själv. Mig själv! Det går väl inte!

Hur många gånger har man inte sneglat på flickor på dansgolvet och tänkt: Kommer jag att fira guldbröllop med den kurviga dofsingen där...
Det är stort, och man måste veta vad man vill. Och våga. Och väga för och emot. Och vara ärlig mot sig själv och ens känslor. Svårt!
2009-06-26

  Miss Mod
Gissar att den inte luktar gott?
2009-06-23

  Quasimodo
Starkt för modet att vara kärleken med vad man är, både att ge och och få, våga både vinna och förlora !!!!
2009-06-23

    ej medlem längre
En mkt bra dikt som har allt!
En tydlig bild målas i sinnet... känslor framkallas ... egna liknande minnen och reflektioner väcks... hela det smärtsamma i möten och avsked känns...
2009-06-23

  Epione VIP
Tack flickorna längst ner för era reflektioner och frågor.. härligt.
2009-06-23

  ~Leonardo~
Vad kan jag tillägga...detta är något som berör in till det innersta av mina rum, kärleken är så stor..är man värdig den. Rädslan och tvekan inför detta kan vara välgrundad. historiken kring ens upplevelser har en djup inverkan. en i mitt tycke mycket stark dikt som jag tycker om.
2009-06-23

    leelee
En del är så rädda att inleda en djupare relation. De ser liksom en avgrund öppnas framför dem som de inte har kontroll över. Att förstå att det beror på deras rädsla att de går, är stort och också fruktansvärt tragiskt, men en hjälp att släppa taget och gå vidare med sitt eget liv. Tänker jag när jag läser dessa ord.
2009-06-23

  Epione VIP
Diktjaget vet vad hon vill och känner, rädslan ligger hos honom, att våga lita på hennes kärlek, att våga tro att någon kan älska honom igen.
Gammal dikt från en egen känsla(hansi detta fall). Hellre fly än..:))
2009-06-23

  Njord
Jag håller med Lili Den sista raden känns fel. Är det inte diktarjaget som står kvar i sin egen rädsla, Varför är det han som går som är rädd. Eller menar du rädslan för vad som skulle ske om han stannade?
Bara en reflektion:)
2009-06-23

  Lili Samuelsson VIP
med tanke på diktjagets bittra, förödmjukande ord så...
klart han blir skitskraj och drar, gillar det här för allt utom sista raden är sådär undrande, precis som om diktjaget inte fattar nåt och så kommer insikten i sista raden
2009-06-23

  Njord
JA varför kan man inte tvinga någon att älska?
Härlig desperation speglar du i din underbara text:
Gillar särskilt draderna med sminket som ....
2009-06-23
  > Nästa text
< Föregående

Epione
Epione VIP