Dikt 44Om du rör mig, så går jag sönder Min själ spricker mer och mer Allt du gör mot mig, gör mig bitter Du hör mig, men inte ser Ilskan rinner som en livlig flod Den kokar och puttrar under ytan Rinner genom ben, märg och blod Jag önskar jag var någon helt annan Varje dag är mörk och kall Går rysningar genom mina nerver Varje morgon går tankarna till anfall De visar att jag fortfarande lever Dagen går och demonerna hopar sig Jag orkar inte hålla dem i schack De vill att jag ska hata dig Hela tiden går de till attack Går ut och går när natten kommer Där är allt så tyst och lugnt Men känslorna kommer fram som fantomer Att andas känns otroligt tungt Stjärnorna ser ner på mig Det lyser oro om dem Deras trygga sken gör att det känns okej De följer mig hem Hela natten stannar jag vaken Jag kan inte slappna av Mardrömmar är den största orsaken Jag drömmer att jag gräver min egen grav I drömmen blir jag mördad under min gymnasietid Med hundra plågsamma knivhugg Men jag dör inte utan en strid Jag blänger på dig under min långa lugg Jag ska förbanna dig, du har gjort mig paranoid Men när jag vaknar dryper jag av svett Jag skakar och har ångest Det är fan inte lätt Att varje dag må som pest Hoppas att allt lidande kan få ta stopp Jag står vid en kant och ser ner Känner min själ utanför min kropp Ett steg till och så finns jag inte mer |
Nästa text
Föregående Cotume |