Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dikt 44

Om du rör mig, så går jag sönder

Min själ spricker mer och mer

Allt du gör mot mig, gör mig bitter

Du hör mig, men inte ser

Ilskan rinner som en livlig flod

Den kokar och puttrar under ytan

Rinner genom ben, märg och blod

Jag önskar jag var någon helt annan

Varje dag är mörk och kall

Går rysningar genom mina nerver

Varje morgon går tankarna till anfall

De visar att jag fortfarande lever

Dagen går och demonerna hopar sig

Jag orkar inte hålla dem i schack

De vill att jag ska hata dig

Hela tiden går de till attack

Går ut och går när natten kommer

Där är allt så tyst och lugnt

Men känslorna kommer fram som fantomer

Att andas känns otroligt tungt

Stjärnorna ser ner på mig

Det lyser oro om dem

Deras trygga sken gör att det känns okej

De följer mig hem

Hela natten stannar jag vaken

Jag kan inte slappna av

Mardrömmar är den största orsaken

Jag drömmer att jag gräver min egen grav

I drömmen blir jag mördad under min gymnasietid

Med hundra plågsamma knivhugg

Men jag dör inte utan en strid

Jag blänger på dig under min långa lugg

Jag ska förbanna dig, du har gjort mig paranoid

Men när jag vaknar dryper jag av svett

Jag skakar och har ångest

Det är fan inte lätt

Att varje dag må som pest

Hoppas att allt lidande kan få ta stopp

Jag står vid en kant och ser ner

Känner min själ utanför min kropp

Ett steg till och så finns jag inte mer




Fri vers av Cotume
Läst 295 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-06-23 14:55



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Det var starka olyckliga ord. Bra skrivet.
2009-06-23
  > Nästa text
< Föregående

Cotume
Cotume