***

Ur Livet på Landet

Sängstu - Pelle med flera

Av Bror Eriksson, Holm, Nora

Detta är historien om en person, som levde för länge sen och som jag haft anledning att intressera mig för. Dels för att han framlevde större delen av sitt liv i
min hemby, dels för att jag kom att bygga min bostad på ruinen av hans, men också för att han var morfars far åt min hustru.
Han föddes år 1802 i Ingeborgbo, Östervåla. Den byn har blivit känd mest för att där började den frikyrkliga rörelsen i våra bygder på 1850-talet.
Dit kom trubaduren Oscar Ahnfeldt, spelade gitarr och sjöng den sedemera klassiska sången: "Det kommer en främling från fjärran ort, låt upp, låt upp"
Den som "lät upp" den gången var bonden Erik Erson, som en lång tid levat i ångest och syndanöd. Genom den sången löstes han ur sina kval och blev den förste "läsaren" på orten.
Men den som vi skulle tala om hette Per Andersson och föddes 50 år tidigare.
Hans barndom och ungdomstid förflöt under en mörk tid av vårt lands historia, den mörkaste på sekler. Brännvinet flödade, fattigdom och okunnighet rådde. Hela folket höll på att duka under för spriten.
Men räddning kom genom flera samverkande orsaker. Peter Wieselgren reste land och rike kring och höll flammande nykterhetspredikningar och bildade nykterhetsföreningar i hundratal på 1830- och 40-talet. Folkskolestadgan av år 1842 skingrade den värsta okunnigheten. Så kom den stora religiösa folkväckelsen och slutligen husbehovsbränningens avskaffande 1859, vilket allt bidrog till att folkets moraliska och materiella nivå höjdes.
Under Per Anderssons ungdom rådde emellertid det stora mörkret. Fadern var slav under dryckenskapen, satt på gästgivargården, söp och spelade kort.
Den ena kon efter den andra fick lämnas för skuld och slutligen hela gården.
När det gått så långt rymde han från familjen till Stockholm och tog värvning som gardist. Det var en utväg, som flera i hans ställning tog. Nu blev fattigdomen i hemmet stor.
Pelle var då 14 år gammal. Han beslöt att gå till Stockholm för att träffa sin far.
Ingen lätt sak, 13 mil till fots. Något annat färdsätt fanns ej.
Han kom dock ända fram, letade rätt på fadern vid regementet och bad bevekande, att han skulle följa med tillbaka hem. Men fadern var obeveklig. Kanske skämdes han, eller befarade han att det bara skulle bli ett återfall i superiet.
Befälet tyckte synd om pilten, sköt ihop några slantar och följde honom ut ur staden. Det var med tungt hjärta Pelle fotgick de tretton trötta milen hem igen. Men livet måste fortsätta. Vad skulle han bli?
Bonddräng eller lära sig ett yrke?
Han valde det senare, kom i skomakarlära. Detta var ingen lätt skola.
Under skråtvångets tid var lärpojkarnas utbildning mycket sträng med arbete och aga under långa arbetsdagar. Lönen de första åren endast mat och logi.
Det var också svårt att bli antagen som lärling.

(Bror Eriksson 1997)

Källa: http://www.koversta.com/Skrifter/koverstabladsregister_1983_2008.htm

LPWJ transkription 25/06/09

http://lordparzifal.blogspot.com/2009/06/sangstu-pelle-eller-varfor-jag-ar-som.html