De sa att det inte var nån fara
De sa att, de lugnt kunde invänta
Ryssarna… de var bara ”erövrare”
De kom och de våldtog alla kvinnor
Precis som soldater i alla tider
”Tagit för sej”

De var flera st efter varann på henne
Sädesvätskan rann nedför benen
Så började de att titta på hennes syster
Hon ställde sej för…
”Ta mej igen istället” sa hon
Hennes syster var bara 11 år
Kriget hade varit långt

Soldaterna hade dödat många
De hade våldtagit många
Under dessa år
Detta var bara en i raden
De kommer knappast att minnas det
Ens dagen efter

Men hon kommer aldrig att glömma
Eller hennes mor som rönte samma öde
Fast inte i lika stor omfattning
Soldaterna hade glömt det i samma stund
De lämnade huset

I nästa by var de åter på gång…
”förnedring och sjuk lusta”
De skrattade och menade att det var en
Manlighetsrit och erövrarens rättighet
Men när Stalins underordnade satte medaljer
På deras uniformer så sa man inget om dessa riter
För då var verkligheten en helt annan

T o m i Stalins värld
I Stalins land
Dessa åsikter fick aldrig dryftas
Utanför ”kamratskapet”
DE gick fria som de flesta i krig
i alla fall på den "vinnande sidan"