Min ensamhet följer mig

Med sin sommarkrans i håret

Den ljusblå kostymen vackert nystruken

Håret böljande lockigt och ditt leende

Blommorna började blekna i solen

Som jag för jag är ju nästan osynlig nu

Svagt kan min klänning i brunrandig bomull

Fläkta fram emellan gatans övergång

Mina händer anas när jag tar i dörrhandtagen

In till en nyöppnad av mig osedd butik

Troget följer du mig över gatan

Smiter in tillsammans med mig i butiken