Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vid parken satte jag mig ner och grät

 

Ljum kvällspromenad

på bänken satt du 

kanske är stunden kommen

tänkte jag, satte mig bredvid

 

Långt nattsamtal

på bänken med dig

kanske är tiden här 

tänkte jag, att fråga om allt

 

Allt det som kunde men som inte blev

allt det som borde men inte var

allt det som skulle varit jag

 

Tidigt gryningskvitter

när du reste dig

sa att timmen är nu

när jag tänkte mig att gå

 

Gå, tänkte jag

du  du  jag  igår

satte mig ner

på bänken och grät

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Lena Krantz VIP
Läst 709 gånger och applåderad av 19 personer
Utvald text
Publicerad 2009-06-29 22:08



Bookmark and Share


  Gormsen
Så vackert! Så eftertänksamt! Gud så vemodigt. Jag blir överväldigad!
2009-07-14

  korpfjäder
tycker mycket om den här, känns naken och ren..
stark.
2009-07-03

    © Birgitta Wäppling VIP
Har du läst boken "Vid Grand Central Station där satt jag och grät"?

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=1279

Titeln på din dikt fick mig att associera till denna boktitel. :)

2009-07-01

  Suzy med punkterna
Fantastiskt målande denna parkbänk och samtal.......applåderar verkligen
2009-07-01

  Leif Furstedt
Du svävar vackert runt det osagda, färdigt för nästa tanke. Vackert gjort.
2009-07-01

  unikajag
en underbar ditk och man känner igen sig. du skriver på ett sätt som väcker nyfikenhet blandat med igenkännande kännslor. vackert!
2009-06-30

  Ms Lovecraft
Fantastiskt vackert! Tredje strofen är jag väldigt bekant med.
2009-06-30

  Sturesdotter
väcker funderingar på vilka som satt på bänken
och framför allt
vilka känslor som fanns...
2009-06-29
  > Nästa text
< Föregående

Lena Krantz
Lena Krantz VIP