Vi kanske inte riktigt har fötterna på jorden,
men vi har stjärnor i ögonen, kyssar och leenden på läppar och kinder,
vackra ord på tungan,
hjärnor som ser bortanför,
lungor som klarar av luftombyten,
händer som skapar, smeker, håller andra händer,
tankar som leker och öron som lyssnar efter
fågelkvitter i bruset och
det vi ser finns ju någonstans för vi kan ju faktiskt se det
och jag kan inte sluta skratta när vi leder varandra nerför vägen,
med våra fötter fyra centimeter ovanför asfalten och
himlen i våra ögon.