längs mina lår

tvagade kring gäckat vatten, senapsgult och desinficerade rösters vaka 

knackar sig stegvis ur en lottlös rymd

som ett rop ur ingen

faglande bruk lotsar sitt fall

regnar likt fjäder i vind

funnen, plockad, lockad, 

nej. det är värre än så.

och jag vrider tillbaka sekundvisaren

piercade bröst

tungor

alfa2 vågor klättrar i sömn

på stegar, grindar, kapade fjäll och brända påfågelstammar

bockar mig fram

och gnider mitt anus

mitt frånfälle

ur ett iakttaget mönster, svept i ljumskt linne

vit som snö

breder isär fötter på vasken

rödbrun, liljad, saltvätad stänk formar sig i cellers dörr

vaga tystheter

droppar metall

gurglad

med delad tunga

-

de står på min axel

som om min fot

aldrig

var född