med snabba språng

och obefintliga blickar

rusar ni fram mot ett inbillat mål

gata upp och gata ner

mot en verklighet som inbillar

era tomma ögon med grå starr

finner ingen mening i att fokusera

då skulle allt krackelera, falla isär

och intigheten skulle kväva er sfär

då rusar ni hellre vidare varv efter varv efter varv

nu stannar jag och låter er springa

stannar här och pratar med kärleken

lyssnar och samtalar 

tar del av din erfarenhet

och ger dig av min själ

tycker synd om er, inte mer

så många chanser ni fått

men alltid avvisat

det

       dis kvali fi cerar er

från närhet 

så märkliga ni är