När det svarta och kalla
sveper in mej i ett hörn

och jag skrikit mej hes

mina krafter tagit slut
och luften känns svår att fånga till lungorna

Då gråter jag
bland dammet från lyckan

Skrapade knän
fulla med smuts

pannan mot marken

med det sista hopp jag har
viskar jag till moderjord

befaller henne
att sluka mej

jag bankar mitt huvud blodigt

men hon svarar mej inte

allt som hörs
är tystnaden