Ilskan har lagt sig som en hinna över kroppen.
Jag kan känna den mot fingertopparna när jag sliter
i huden för att hindra skriken att krypa upp ifrån magen
och ut över nattluften. Över människorna som bor inuti den.

Jag har börjat tveka inför existensen av mitt tålamod - där finns inget,
jag svär. Och sen svär jag (bokstavligt talat)
för att jag saknar förmågan att utstå denna väntan
Väntan på ett svar, en hand mot en kind
Väntan på vadfan som helst, egentligen.
en bekräftelse på att jag är.
jag kräver i princip ingenting

Jag kommer springandes med vita stenar i händerna
och möts utav ett bortvänt ansikte som säger:
- senare
snart kommer jag att leva som en parasit



Flugpojken tar tag i sina drömmar och i sin mask

/ur flugpojkens möjliga dagbok/huvud