jag vaknade imorse
med min rapunsell i sängen
hennes hår låg flytande
över madrassen som blommorna på ängen

naken hud
naken gud
ger mina tankar nya förbud
vill inte vara den som tappar taget
jag ser mig hellre längst ner på botten
för denna gång
dricker inte nån mitt blod, utan jag dricker dens
dricker det som kärlek
får kroppen att kännas som ett tuggumiklet

men, när hon andades väcktes jag till liv
mina händer minns kordinationerna igen
från en krossad tid
rapunsell satt i nya batterier
styckade mitt hjärtas osynliga fobier

jag glömde bort mina bristningar som jag
samlat på mig under åren
jag glömde bort ärren, viol lila som blivit
efter såren
jag glömde bort mitt namn, ville vara något
större
gömde mig under mänskohamn
för att få en plats i hennes famn

rapunsell, rapunsell släpp ner ditt långa hår
jag vill inte förlora sikten, över madrassens
gömda snår.
bryter mig ur min puppa
sår nya liv
över madrassen slingrar sig växter
som skapats i kursiv
hjärnan känns som en disneylåt
och hennes gröna ögon får mig
att viska förlåt.


Rapunsell, Rapunsell släpp ner ditt långa hår
för jag innanför dina murar vill nå.