Sovande själkar på soliga slätter.
Vilsamt vandrande mot vända blad,
Genom bläcket som rinner genom åldrande kransar.
Med bördor så lätta som solmogen jord.

Min tid är förgäves, så långt ifrån livet.
Jag ser dig när vinden bjuder till dans.
Vilsna fingrar mot min kalla ruta,
ser hur livet sjuder och ger dig glans.

Låt mitt hjärta bo i din mjuka hägn,
strött för vinden när timmen är slagen.
Vid ett sträck av fågelsång,
i bersån nere vid hagen.

Några droppar av himmel.
Med blicken fäst mot skyn.
Ett fång av fager förtrollning.
En blomstrande underskön syn.