~*~

Men låt oss ge det rättvisa:  medan barn i hennes ålder
Som älvor och troll uppå scenen fick sina roller  [310]
Som hon hade hjälpt att måla till skolans julspelspantomim,
Uppträdde min väna flicka som Moder Tid,
En nedböjd städgumma med skurhinken och kvasten,
Och likt en dåre bölade jag inne på herrarnas cloisette sen.
Ännu en vinter snöskrapsskyfflades iväg.
Den Vita Tandroten bevistade våra skogar i Majs hägn.
Sommaren var motorklippt, och hösten, den brann.
Ack, den lilla svanjollen blev aldrig han
Till en träand.  Och åter din röst höjas:
    “Men detta är fördomar bara!  Du borde fröjdas [320]

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 07/07/09