~*~

Hon var min raring:  jobbig, tvär—
Men alltjämt min raring.  Minns du de där
Närapå ostörda kvällarna då vi spelade
Mah-jongg, eller när hon provade dina pälsar, vilket gjorde  [360]
Henne nästan betagande; och speglarna log,
Ljusen var barmhärtigt dämpade, med milda skuggor.
Ibland hjälpte jag henne med en text på Latin,
Eller så läste hon i sitt sovrum, näst intill
Min lysrörslya, och du brukade vara
I ditt eget skrivrum, från mig dubbelt avlägsnad,
Och jag brukade höra bägges röster då och då:
    “Mor, vad är Grimpen?”  “Vad är vadå?”
“Grym Penna.”

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 09/07/09