~*~

Jag gick upp på övervåningen och korrekturläste spaltrader,
Och hörde vinden rulla in marmorkulor uppe på taket.
    “Se hur den blinde tiggaren dansar, krymplingen sjunger”
Har den omisskänneliga vulgära klangen  [420]
Av sin absurda tid.  Sedan kom ditt rop,
Min späda härmfågel, ifrån hallen dit opp.
Jag kom i tid för att råka få höra ett ringa beröm
Och dricka en kopp té med dig:  mitt namn ömt
Nämndes två gånger, enbart bakom som vanligt
    (ett enda fuktigt fotsteg) Frost.
“Säkert att du inte har något emot det?
Jag tar Exton planet, för du vet
Om jag inte kommer vid midnatt med min deg—“

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 11/07/09