~*~

De flockande fiskmåsarna outhärdligt högljudda,
Och mitt i hopen vaggade en mörk liten duva.
    “Var det telefonen?”  Du lyssnade vid dörren.
Ingenting.  Plockade upp programbladet från golvet sen.
Fler billyktor i dimman.  Det var ingen idé
Att sätta på vindrutetorkarna:  bara något vitt staket
Och reflexstolparna passerades demaskerade.
    “Är vi helt säkra på att hon beter sig rätt?” du oroligt frågade.
    “Det är tekniskt sett en blindträff, förstås.
Nåväl, skall vi prova förhandsvisningen på Remorse?” [450]
Och vi lät nu, i den lugna stillheten,
Den kända filmen sprida den förtrollade baldakinen;

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 11/07/09