~*~

Längs med den vassrika sandbanken.  Han kom för sent.
Du gäspade lätt och tog undan din tallrik sen.
Vi hörde vinden.  Vi hörde den storma och kasta
Kvistar på fönstrets glas.  Ringer telefonen?  Nej, knappast.  [480]
Jag hjälpte dig med disken.  Den höga klockan som tickar
Forsatte med att demolera gamla rötter, gamla stenar.
    “Midnatt,” sade du.  Vad är midnatt för de unga?
Och plötsligt en festlig ljusflamma utslungades
Tvärsöver fem cedarträdstammar, snöfläckar syntes där,
Och även en patrullbil på vår guppiga väg
Kom till ett knastrande stopp.  Omtagning, omtagning!
Folk har trott att hon försökt att korsa sjön utan varning

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 11/07/09