~*~

Vid Lochan Neck där piffiga skridskoåkare hade korsat
Från Exe till Wye de dagar som hyste särskild frost.  [490]
Andra trodde att hon kanske hade tappat bort sig
Då hon tog till vänster från Bridgeroad; och en del säger
Hon tog sitt unga arma liv.  Jag vet.  Du vet.
Det var en natt då tösnön kom, en natt med vindar som ven,
Med hög spänning i luften.  Den svarta våren
Var precis bakom hörnet, och skälvande
I det våta stjärnljuset och på den våta marken.
Låg sjön i diset, dess is halvt dränkt i vatten.
En skuggfigur klev bort från den vassrika sandbanken
In i ett knakande, slukande träsk, och sjönk där sen.  [500]

(Slut på Canto 2)

Vladimir Nabokov 1962
LPWJ svensk version 11/07/09