Där mitt på ängen
besjungen av fåglar under sin
sista sommarvind,

står vår lada så hopsjunken
sned och vind,

bland spjälorna viner gråten
där delar av taket rasat in,

men även skratten leken
drömmarna i ditt hö om
underbara ting,

fars gamle plog där
som rester bakom
storstenen,

svettremmen syns
som blommande fläckar
i den röda jorden,

granarna så tätt intill varandra
vaggande klädda i sina rockar av barr
och kåda,

kastar sin skugga närmar sej
obevekligt susande
snart är du min,

långt in i solens röda lyse
skimrar minnet evigt

en alla tiders tavla av dej.