Där björken växer än
ligger ditt smycke du tappade
1985.

Inte bara där dina andetag lyfter från orden. Det sista blosset under läktartaket med små, små förhoppningar som blåser rakt ut ur ögonen. Hur det hamnade här kallas mest för otur. Det här är min famous meat fist. Det här är betongen. Man gå under i dagar, lägga sig i ugnen eller bada med stenar i fickorna. Det bränner och osar i hjärtats silver. Där björken växer än har du letat.


Såg något oskyldigt hända där. Såg någon gå igenom det.
Som varje människas blöta resa, långsamt utmed kinden.
Alla är någons himmel att lyfta blicken mot, ett fall att lösa.
Och jag sökte igenom hennes minne av mig, vad är hennes minne av mig? "När jag ser dig" säger hennes minne mig.

Hörs inifrån tonårsrummet där jag trampat igenom våning ett och två. Trampar mig hela vägen ner till ett litet helvete. När kommer dina föräldrar hem från stugan? Det är väl inte deras bil som kommer nu? Är det motorn i mitt huvud? Åh kom hit lilla gråsparv. Kom hit och sov med mig. Sov med mig. Tills morgonen vaknar.
Det mjuka ljuset sprider sig som en våg in över det gula tegelhuset och lägger sig som en liten hund i soffan och slocknar ut. JAG SÄTTER PÅ MUSIKEN viskar någon i mitt öra och bruset från vågorna slår in mot trumhinnan, rinner in i hjärnan och bildar en liten oas i själen.