Sorgen är inte svart
den är vit som snö
med gnistrande kristaller
och som spegelis på sjö

Och på den blanka yta
en krans jag lägger ned
den, som jag bundit
mina sorger med

Och bland höstens röda löv
uti hjärtat mitt
kvar endast vår
och det - som inte söker sitt

Det som livet ej förson´t
rätas ut som horisont
och på dess linjeraka rand
håller jag en solnedgång i min hand