Skira björk i din dräkt
smyckad av fåglar
som sjunger din lov,

av grön så vacker
i sommarens sal,

jag drömde jag vore
men du viskade sov sov,

snart du växlar färg
i det finaste mode
på vår jord,

hela landskapet
är som en bal,

för detta det vackraste
finnes inga ord,

din dräkt byter färg
mot lysande guld

din fåll som dom
rödaste rubiner

så klart i den gråaste höstdag,
vem visste vad vore livet utan
mitt jag,

vresiga moln sån kyla jag är klädd,

men inte du, när vindar rister
du strippar,

föföriskt du tappar fikonlöven,

börjar se din nakenhet
gren för gren känns som hud,

dina löv i vinden dansar
du är vacker som en gud,

till slut alla dina färger dina dräkter
ligger vid din fot,

himmlen är din
spegel ja du fyllde livets kvot,

dina grenar famnar ömt min själ

som mina år som
en dröm som varat,

gömmer sommarens farväl.