Knasigt sa basen
sparka bakut,
sluta att pladdra
och stäng till din trut.

Då lilla Stina
böjer sig ner,
harklar sin strupe
mot alla hon ler.

Tar till sin svada
sprucken och grann,
kämpar med glöden
för fotfolkets spann.

Tvi vare värre
chefen på bettet,
knorr på kontoret
han är ju från vettet.

Predikan den börjar
uti långan rader.
Sätt dig på stolen
tig och var glader.

Låt oss få jobba
i lugn och i ro,
kanske du slipper
för lyxbåten gno.

Du tjänar multum
vi, små sekiner,
droppen kan bli
en ruin, surt det viner.

Hipp, hipp, hurra!
för Lill-Stinas svada,
folkvett med toner
gör oss alla glada.

Därför så sjunger
vi glatt i vår kör,
ko-ko smilechefen
är utan gehör!





ME/09