änglaögon
morgonen är blott ett ögonblick bort
och här ligger jag i min säng igen
ensam utan dig
och lyssnar på regnet som smattrar mot mitt tak

tänk på alla drömmar som flög sin väg
på de ord vi aldrig sa
vi var blott två vilsna själar
i mitten av en orkan

dina läppar var mitt eget jordgubbsland
dina ögon var stjärnorna på himlen
och när jag vilade mitt huvud mot ditt bröst
när jag hörde ditt hjärta slå
så hoppades jag att ditt hjärta var lägenheten
som skulle bli mitt hem

jag minns hur du brukade se på mig
du var tyst och dina läppar var stilla
men dina ögon talade om drömmarna
jag så länge sökt

vi stod där
i orkanens öga
tiden tycktes ha stannat
men när stormen lade sig ner för att dö
så valde du att gå din väg
kvar stod jag ensam
och likt stormen
så dog även jag