Var är den?
Romantiken som jag så innerligt och hett längtar efter.
Jag ser den bland vänner, familj, bekanta och okända.
Jag är den ständiga betraktaren av den Stora Kärleken.
Aldrig finner jag den,
snubblar gång på gång över mina egna, och andras, ben,
blir lurad och krossad,
sårad och förstörd.
Jag är betraktaren,
skildraren.
Borde kanske sluta hoppas men
det gör jag inte.
Du måste finnas, du måste.
Anledningen till min innersta eld,
min livsgnistas bränsle.
Jag har allt uttänkt, uträknat, utmejslat.
För mitt inre ser jag hur vi möts,
vad vi säger och hur vi agerar.
I miljoner versioner möts vi.
På gatan. Genom vänner. På bussen. I en soffa.
På ett tåg. I en dans. På en fest. Av en slump.
Helt och hållet planerat.
Ser gnistan spraka och jag vet
att det någon gång måste bli sant.
Drömmen. Du. Vi.
Jag är den obotliga och eviga
romantikern.
En väntande romantiker som önskar bli tagen med storm.
Jag är en romantiker som har skrivit tusen kärlekssånger,
kärleksförklaringar och kärlekspoem.
En romantiker som för folk samman,
skriver kärleksromaner som sätter hjärtan i brand
och skapar sagor i verkligheten.
En romantiker fångad i en kärlekssaga
tillsynes utan lyckligt slut.
Jag längtar efter att...
Jag längtar efter..
Jag längtar.
När får jag uppleva min egen saga?
Den är påbörjad men nu är min penna slut.
Jag behöver dig att skriva klart den.
Mitt i min egen saga är jag
en romantiker i väntan på romantik.
Var är den?
Var är du?