när ensamheten tar stryptag

minnesluckor och tomma skrik
det ekar i huvudet

tvångsomhändertagande och låsta avdelningar
jag är jävligt trött på skiten
övervak och kroppsvisitationer
en duschlang borttagen
"häng dig"

jag vill inte mer. ta bort allt det onda, det smärtsamma
jag trasas sönder till en obetydlig liten fläck som går obemärkt förbi

ID-märkt och landstingetsbrallor
känner blickarna
två skötare på var sida
med "psykiatrin"-brickor
känner dom jävla äckliga blickarna
ta mig in på avdelningen igen snälla

när ensamheten tar stryptag

tar sönder mig själv tills jag tynar bort av ärr och tomrum
pissar positivt på benzo igen
kan inte minnas hur
minnesluckor
vet inte vad jag tagit eller när
vaknar upp på gatan
i bilen
på toan
vet inte hur fan jag kommer nån vart

minnesluckor och tomma skrik
det ekar i huvudet

hjälp mig någon snälla

vad hände sen?