”Hör, Härlige och Store,
jag faller djupt på knä
och tackar ödmjukt, stilla,
för att jag Dig fått se.

Du är den vida rymden
och stjärnorna i den.
Du är det granna skimret
i aftonrodnaden.

Du är det stora havet,
dess vilda dån och skum.
Du är den röst, som viskar
i sommarvinden ljum.

Du är den bruna klippan
och måsen på dess krön.
Du är den tysta suckan
i andmors aftonbön.

Du är den vilda kampen
på holmen här invid.
Du är ock fågelsången
i lundens stilla frid.

Du är passionen heta
uti min arma kropp.
Du är mitt stackars hjärta,
dess suckan och dess hopp.

Med alla mina brister
jag vilar trygg i Dig.
Tack, Härlige och Store
att jag fått skåda Dig.”


Lennart Grandell

4.7.1949


(Lennart Grandell var general i finska armén men publicerade åtminstone två filosofiska böcker under signaturen Leo Novén.)