något jag skrev en sömnlös natt" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
något jag skrev en sömnlös natt


Du är mer än bara ett minne

 

 

 

 

i höstas
så var du här hos mig
nu
är du så långt borta
på en plats jag inte kan nå
men en dag är jag med dig igen

du finns kvar överallt här hemma
varje spik som bär varje tavla
har du hamrat med hammaren i din verktygslåda
du var den händige
den starke
du var tryggheten
som inte längre finns kvar

jag minns när jag var barn
och jag blev stungen av en geting
efter det så var jag alltid så rädd för dem
men om en geting lyckades ta sig in på mitt rum
så visste jag att du fanns där och skyddade mig

jag minns hur du brukade komma hem tidigt från jobbet
du hade alltid med dig tecknade filmer och godis
ett leende på läpparna
och kärlek i din famn

jag minns när du åkte till jobbet
hur jag sprang längs staketet efter bilen
efter dig
för att vinka hejdå

jag minns de gånger jag fick följa med dig på jobbet
när bussen var tom och du hade rast
så fick jag sitta i ditt knä och styra med ratten
jag lekte att jag var busschaufför
precis som du
det var det häftigaste som fanns

jag minns vintrarna
när du skottade stora högar av snö
som jag och mina syskon kunde leka i
du byggde alltid den största snögubben

jag minns somrarna
när du satte igång vattenspridaren
så att jag och brorsan kunde få hoppa och leka i gräset
medan du klippte det

jag minns våra husvagns semestrar
hur jag brukade somna i baksätet
till ljudet av din och mammas röster
som sjung med till dansbandsmusik

jag minns när jag var riktigt liten
hur du brukade kasta upp mig i luften
det spelade aldrig någon roll hur högt jag flög
jag kunde flyga upp bland molnen utan att vara rädd
för jag visste att du fanns där för att fånga mig

jag minns när du köpte Lejonkungen på VHS
jag grät alltid när Simbas pappa dog
det var det sorgligaste jag hade sett
det gjorde ont i mig att se
jag tyckte så synd om Simba som förlorade sin pappa

nu är det år sedan jag såg den filmen
men i höstas så fick jag uppleva den på riktigt
plötsligt föll du ihop på våran uteplats
precis utanför fönstret till mitt rum
där drog du dina sista andetag

det var så hemskt
det var det smärtsammaste jag varit med om
det gör så jävligt ont än
snälla
kom hem

jag glömmer aldrig dig
jag minns så mycket
jag minns allt
jag minns dig
du var inte perfekt
det kan ingen vara
men du var den bästa pappan
i hela världen

du är mer än ett minne
du är jag
och
jag är du
tillsammans föralltid
far och son

 

 

 




Fri vers av Nicklas
Läst 1555 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2009-07-27 22:23



Bookmark and Share


  eatinginside
Första gången jag nästan gråter av poesi eller dylikt.
2009-08-05

  RedCherry
du lyckas alltid på något sätt att fånga mig, sätta mig i trans.
men detta fick mig att gråta, så känslig & djup relation.
så fin men ändå så hemskt och det gör så jävla ont att läsa
men så otroligt bra, du är en strålande poet!
2009-07-31

  Piann VIP
Det är en vacker bild du målar upp mellan far och son relation.
Ja, smärtan sitter så djupt när man mister den man älskar.
2009-07-28

    Anonym Ängel
du skriver så otroligt vackert, ögonen tåras när jag läser, önskar det fanns några tröstande ord, men va finns de att säga, det är kärlek i dina ord.
2009-07-28

    ej medlem längre
helt underbar om kärleken...
2009-07-28

  Sturesdotter
du ger fina minnesbilder och kärleken lever kvar.
2009-07-28

  amarcord
Skickar en kram!
2009-07-28

  AjBi VIP
Det är äkta kärlek..... *kramar om*
2009-07-27

  en_kaospassagerare
fyfan fint skrivet. lider med dig, samtidigt som jag själv sörjer min mor som gick bort för 9 månader sen. livet är bra orättvist ibland....
2009-07-27
  > Nästa text
< Föregående

Nicklas