Sätt mig på en pall i den Nordligaste av polar
med mitt skinn som plagg

och jag skulle än le

Låt mig hänga på en lina över levande vulkaner
med mitt hår som hake

och än skulle jag le

ingen kan skrämma bort mitt barnsliga
flin just precis i detta ögonblick,
ett ögonblick som innefattar hela mitt liv
allt som var, är och kommer att bli är för mig ett flin,
så där löjligt kittligt,kittlande som när du smekte mig med
fjädern på mina nymålade tår.

har inte tid med att andas,
är bara i vägen för mitt rus
mitt bus

Skrattar, ler
Kelar med livet