Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Uppvaknande


Blickar in i solnedgången

Himlen spricker upp
Himlar öppnar sig

Förblindad av naturens skönhet
Vill jag vidare
Rakt in i detta vackra

Visdom och kärleken till kunskap
Där bortom molnen

Strålglans

Ett vakande öga
Stjärnorna är mina vänner

Här och nu öppnar jag mitt hjärta

Dansar lätt

Blir förförd

Det tunna klänningstyget smeker mina bara ben

Sträcker ut mina armar
Sluter ögonen

Solens sista strålar värmer min kropp

Blickar inåt
Finner mig själv

Det är kärleken till livet jag känner

Omsluter mig
Jag är trygg

Och där
Ett stråk av lycka




Fri vers av Aquila
Läst 251 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-08-02 17:39



Bookmark and Share


  Gawain
Ah, brusten lidelse. Jag kapitulerar utan att skämmas. Hur vackert kan språket bli, jag trivs i dessa raders berikande sällskap!
2009-08-14

    ej medlem längre
Jättefin kärlek till naturens underverk! Det var jättefint diktat!
2009-08-02
  > Nästa text
< Föregående

Aquila
Aquila