Hon tänkte nypa sig själv i armen där för en sekund,
hon kan fortfarande inte förstå att det verkligen hände.
Är du säker på att hon inte bara drömde?
Varma, mjuka ord i nacken,
en trevande hand på en rygg och
två osäkra själar.
Nej, hon kan faktiskt inte fatta det.
Vad sa du, de där sekunderna när hon trodde
att drömmen kastat sig in i verkligheten
utan hennes vetskap?
"Jag vill"
Som hon har väntat på just de orden,
på just den bekräftelsen.
Nej, hon förstår fortfarande inte,
hände det på riktigt sa du?
Det hände, trots att hon nöp sig i armen
för att kolla verklighetens procenthalt.
I hundratusentals versioner har
detta utspelat sig, en miljon gånger per version.
Hon har drömt och önskat så intensivt
att hon gett upp hoppet om verkligheten för länge sen.
Aldrig trodde hon att det faktiskt
kunde ske.
Men... det kunde det.
Osäkerheten känns ju såklart,
men den kan få ta plats i sinom tid.
Just nu är det bara lyckan som
får uppfylla hela hennes inre.
Att hon faktiskt vågade,
följde en impuls,
lät bli att tänka.
Att orden som hon inte trodde fanns på riktigt,
var menade för hennes öron.
Hon måste nypa sig i armen en gång till,
och inse... att det faktiskt är verkligheten
som drömmer intensivt på riktigt just nu.