När klockan slår nio
de troget står i kön
Spenderar det sista
av det de kallar lön

Det blir en flaska rent
och kanske en Rosita
Det var länge sedan
som veckorna var vita

Flaskor ses bäras
i påsar som är gröna
De träffs på bänken
i parken den sköna

I gröna skyltens sken
en flaska blir tömd
Den kastas på marken
och där blir den glömd

Vid bänken i parken
de möts varje dag
De spelar tillsammans
i de utslagnas lag

De har ingen fanclub
ej heller stor publik
De som ses passera
kan visa ful mimik

Bänken ger gemenskap
det går ej att förringa
Den pågår hela dagen
till kvällen hörs klinga

Snart sjunker mörkret
och vinden blåser svag
I morgon föds en ny tid
då tas det nya tag

(Copyright © ULJO)