Vi låg i en Vänerhamn med vår RISSA, en åttameters segelbåt och som vanligt den minsta på stället. När hon byggdes för trettio år sedan, var hon närmast stor - i varje fall inte liten.
Denna lilla ödmjukhet har varit min och min hustrus bostad i flera år. Vi har allt vad vi behöver ombord. Inklusive en rostfri tank för vatten. Den rymmer 80 liter. Och det brukar räcka sådär en vecka.

I denna hamn - Dalbergså heter den förresten - passar vi på att tanka lite vatten, just. Eftersom vi hade varit ute några dagar fick vi på 20 liter.
"Bra", säger jag till min hustru. "Nu klarar vi oss ett tag".
Bredvid oss ligger en motorseglare, som är nästan fyra meter längre än vår RISSA. Dess skepparen tar över vattenslangen efter oss och börjar fylla. Det rinner och porlar både länge och väl. Till sist måste jag fråga. "Hur mycket rymmer din tank egentligen - eller är det hål i den!"
"400 liter" svarar mannen och sträcker på sig. "Du vet, det går ju åt mycket till dusch och så..."

"Det var värst" sa jag. "Tur att det regnat så mycket på sistone, för om alla båtar som ligger här skulle tanka lika mycket, riskerar ju brunnen att sina!"
Storbåtskepparen betraktar mig först med någon skepsis men säger sedan:
"Var och en får väl ha det som han vill!" vänder sig bort och fortsätter övervaka sitt vattenpåfyllande.

Själv ägnar jag mig åt interna hjärntankar.
I vissa kretsar finns vissa saker man helst inte pratar om, det är tydligt. Och jag erinrar mig den gamle vännens ord, han som satt där vid sitt kaffe med kron, glad om midsommarafton.
"Du vet: människorna blir aldrig nöjda. Det är det som är felet. De vill alltid ha mer. Människorna är otacksamma. Man behöver inte så mycket. Men vi är många som behöver lite!" Skrattar. Dricker mig till.

Och vår granne, motorseglaren, har också en dieseltank hur stor som helst. Och sina segel använder han säkert inte så ofta. Det brukar vara så: ju större båt - desto mindre seglar man.
Koldioxid levereras.
Klimatproblemen kommer av vår stil.
Människornas önskan att alltid vilja ha mer.
Och hur detta mönster skall kunna brytas vet inte jag.
Hela samhället bygger på ständigt ökande förbrukning.
Själva måttet på välstånd.

Ödmjukhet och solidaritet.
Vad är väl det.