Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här texten handlar inte om teater.



"Publikens jubel min belöning..."

 

de sitter på första parkett
med lystna blickar
de väntar på snubbelsteg
feltramp och missar
de dreglar

de sitter i bänkraderna
tisslar och tasslar 
de ojar och åmar sig över kostymer
och casting
de kunde gjort alltsammans bättre
de är ju experter

de sitter längst bak i salongen
återhållsamt reserverade
iakttar de
men blandar sig aldrig i intrigen
bevars
de är åskådare inte aktiva                                  

scenen är din
kom ihåg:

sucess has many fathers
but failure is an orphan


(återta nu
din plats i salongen)




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 169 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-08-06 12:35



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
Livets spel, och alla är vi spelpjäser. Men det är så sant, en del behöver få uppleva lite elände innan de kan bli ödmjuka inför hur olika livet kan te sig. Vad hjälper det om hela världen applåderar en om man inte är tillfreds med sig själv..
2009-08-08

  Larz Gustafsson VIP
Det är alltid tacksamt att vara åskådare.
En del begabbar andras insatser men lyfter själva aldrig ett finger för att göra något.
2009-08-06

  Caprice! VIP
Ja, särskilt vissa gör det! Ingen nämnd och ingen glömd. Kram för snygg allegori!
2009-08-06
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger