Än vet jag inte riktigt vad jag väntar på.
Eller jo det vet jag, vem, vad, hur och varför.
Men samtidigt har jag ingen aning,
vad händer nu?
Allt jag vet är att det pirrar i skorna när jag går
och att mitt hjärta skuttar lite extra,
att min hjärna är som varm gelé och därför
inte kan ge ifrån sig en enda intelligent mening trots
att jag verkligen vill verka så smart som jag egentligen är.
Jag vet inte riktigt vad jag väntar på,
men jag vet att det inte är långt kvar.
Längtar gör jag nog lite också, men inte
så att någon hör.
Vad har hänt med mig nu,
jag som för en sekund sedan låg utslagen..
Det enda som är utslaget nu är den intelligenta delen
i min hjärna och
allt vanligt sunt förnuft som annars brukar ta plats där.
Allt som finns kvar är små fniss, leenden och
kunskapen om hur man andas manuellt när
de medfödda instinkterna sviker.
Det är en viktig kunskap har jag lärt mig och
kanske vet jag vad jag väntar på ändå...
Jag väntar nog på att kunna andas samma luft och
ge bort mina leenden på riktigt.