Springer runt inne på Hemköp med en kundkorg en onsdagkväll. Har jobbat över och är rödögd, har huvudvärk och är övertidstrött. Irrar planlöst runt bland hyllmeter av matvaror och trängs. Ringer upp en irriterad sambo på mobilen som håller på och sätter upp ny utebelysning på garaget, vill veta vad han känner för att äta.

"Hinner inte prata, det funkar fan inte det här, måste nog dra om all el som det ser ut som, ska vara 220 volts dragen men det är bara 160, plutten du får fixa nåt bara. Och du - fixa en lågenergilampa också, max 60 watt!"

Knäpper av mobilen igen och suckar. Hoppas jag inte träffar nån jag känner, orkar inte stå och prata nu dessutom. Surnar till för att jag inte får nåt engagemang från min sambo. Har noll fantasi. Kan bara tänka inte-saker. Inte spaghetti och köttfärssås. Inte den italienska soppan. Inte tacos. Absolut inte thaikycklingen, no way. Är ett kort tag inne på hämtmat men inser att jag gått runt här i tjugo minuter i onödan om jag ger upp nu. Stirrar apatiskt ner i frysdisken bland pyttipannor och wokgrönsaker och har nog stått så ett bra tag när jag känner hur någon ordentligt puttar till min röda kundkorg från sidan. "Men, va fa..."

Tittar ilsket upp och ser en gråtonad stilig gubbe stå och le med hela ansiktet.

"Pappa!"

Denna vecka gräsänklingspappa som går ensam och handlar precis det han vill ha. Med ett hjärta stort som havet. Snäll pappa som alltid ställer upp vad det än gäller. Stora starka pappa som är 70 år men som alla tror är femti. Jag var så mitt i livet idag att jag inte ens såg min egen pappa när han stod precis bredvid mig.Ger honom en bamsekram och plockar ner en pyttipanna i kundkorgen. Vi får en pratstund och bestämmer att vi ska ses till helgen och plocka svamp.

Betydligt lättare om hjärtat åker jag hem till min sambo som står helt utmattad vid ytterdörren och väntar, med sladdar och verktyg i händerna.

Lagar middag.