romantikens skald kvad att det borde varit stjärnor
att pryda hennes änne
en annan diktare såg  månen
som en mogen blemma på en svullen himmel
stjärnehimlen får klä skott för våra känslor
åt det bittra eller det romantiska
egalt

på natten ser jag i en inre syn
ett oigenomträngligt mörker
där döda stenkolosser susar fram i tystnad
nej
inte susar
svävar
där finns ingen atmosfär att susa genom
och ingen tyngdkraft inget
vi egentligen kan mena med en rörelse
dock följer de sin bana under omätliga tidslopp
så kanske universum vrider sig
det ändlösa?
min tanke stumnar där

finns det en Gud
en Skapare

är Det oändligt större
än maskars föreställning
om ett väsen
de gett gudanamn
långt djupare och mer förskräckande
än någon tanke famlat mot

i vördad vill jag stå inför det ofattbara
och skala bort allt oväsentligt
naken är jag
allt jag förmår säga: jag kom hit
blev del fick liv
jag ser
jag tänker

jag har ord
att forma
 
- ta min tacksamhet