De skönaste ögonblicken
Var med dej
I början
Och sen
De var ljuvligt
Vi kände varann
Vi kände på varann
Vi gjorde allt vi kan
Allt…

Allt vi hade
Allt vi kunde
Sen var det en tid av stagnation
När det självklara
Blev, ifrågasatt
Och det ofattbara var
Att ingen sa nåt
Talet, orden och lusten
Liksom fastnade på tröskeln
Kärleken fastade

Kärleksvin blev avslaget
Surt som kärlekens
Vinäger, då
När kärleken är enbart ägande
Då när allt, är avtaget
Avdraget
Avgnaget

När tänderna gnisslar som mot ben
Eller mot varann
Så långt ifrån
De skönaste ögonblicken
Och stunderna
Så långt ifrån kärleken
Denna solkiga tragiska mask
Av lycka, men den är stelnad
Som bränd lera…