Birgitta
Du hette Birgitta
8 år äldre
men va fasen, varför träffades inte vi mer

Jag tittade alltid i Umeå efter dej
Då, när jag var där och jobbade
Jag sökte dina milda leende ögon
Ville se dom, ville veta
Om de var du…
Om du fanns
Kvar

Ditt långa blonda hår
Dina stora glasögon
Precis som de såg ut på den tiden
Skalmar fastskruvade direkt i det tjocka glaset
Håret böljande ner för axlarna

Och den där härliga dialekten
Den där ljuvliga munnen
Som borde kyssts
Jag var inte din då
Jag kunde inte vara din då
Men vi ville båda

Vi ville båda
Vi kände båda
Vi borde båda ha pratat
Eller mötts, senare
En gång borde vi mötts för att se
Om det var lika attraktivt än
Du är nog än… vacker och
Varmt leende….