Byråkraternas marknad, byråkraternas liv. Börja med att flytta till stan, inte till utkanten, inte till förorten, till ”stan”. Till stan bär det iväg för dem med långa och sen, bruna tungor. En av de bästa var tydligen, Ebbe Carlsson, men de är 100-tals, 1000-tals. Dessa med 08 nummer och sätter en ära i det. De delar hellre en svindyr skitlägenhet inom tullarna, än en trevlig villa, om än i Bromma eller Solna….

Byråkraterna, de ligger med alla, de praktiska… knullandet, avsugningar under skrivbord, påsättning på skrivbord, smygande förhållanden. Mord handlar oftast om sex, svartsjuka, makt eller pengar… detsamma är det med makten, med byråkraterna, denna till stor del helt onyttiga livsnjutare. Där spelar inte rättvisan nån roll, där finns inga begränsningar, annat än de som ”kommer fram”, då blir de alltid en pestsmitta.

Som råttorna lämnar skeppet så drar de närstående snabbt sej bort, från sina vänner. Ingen vill dras med, ingen vill finnas i närheten. Vissa klarar sej med dumheter, som t ex Ändring, nej förlåt, Ringholm…. Ringholm hade kört i både engelska och matte, men… hade väl egentligen då de kvalifikationer som G-Person sökte, för en finansminister…
”Varför ska en sån kunna räkna”?

Eller Inez Uusman som helt enkelt fick framföra en idiots budskap, 2 ggr, först en tunnel, sen en övertäckning av Eastonia. Den sista helt omöjlig, vansinnig men, belöningen var en Generaldirektörspost… Men den sista, lite smygande…
NU sitter en avdankad landshövdning från Gotland med, en lång lön och hög pension, ett gammalt ”språkrör” som tidigare kritiserat de överdådiga ersättningar som man hade inom politik och offentliga tjänster. MEN hon sa inte nej till dem själv, inte nej alls…

De slickar och pickar, på sina rövar och låter sej slickas, rövarnas marknad, rövarnas parad, de rövar, och de är rövare men de slickar sina rövar och de låter sej slickas… RÖVARNAS PARAD, kanske är det bara pride festival som överträffar, i rövskådan.. Bara bruna näsor överallt man ser…

Egentligen så är de kanske ändå mer likt spermier, de där byråkraterna, de sprutas mot målet, det kanske ibland trånga målet, det slutgiltiga som en, två eller möjligen tre kan nå. De klättrar på varann, helst drar man ner de andra, de är ju ändå konkurrenter, vissa kan man bilda kedja med ibland, ”simma i grupp”, till dess de försöker bli av med varandra. De känner varandra, utan och innan, de känner sej som vinnare långt innan… De andra, de som inte kommer fram, förkastas, pissas ut… De blir andraklassens byråkrater i verkligheten… Hela Stockholm är full av dessa, dessa onyttiga och helt rabiata viktighetstyper, dessa helt onödiga parasiter på samhället, som styr hela djävla landet med sina påhittiga intriger, dubbelspel, trippelspel, kvadruppelspel.

Dessa så otrogna byråkratknullare som helt förstör vårt samhälle, de hamnar i bankstyrelser, i utredningar, i statliga företag, i en ”lönebas”…. Med andra ord så verkar de ha sin framtid tryggad, hur det än sker, det är bara pengar, titel, storlek på kontor och ”respekt” som skiljer dom åt… De är alla såna där spermier och mer lika ändå, ”det är bara en på miljonen som de blir folk av”.