Längtan,
som i att vara nära men
så långt bort
på samma gång.
Att kunna röra men
inte riktigt våga,
vara sådär rodnande generad som
man kände sig när man var
sju år och förälskad.
Barnsligt vuxna känslor.
Om någon kunde höra mina tankar just nu
skulle den människan bli döv, eller
allvarligt hörselskadad.
Det vrålar i huvudet på mig,
skriker och bråkar,
gråter av lycka,
skrattar i ovetskap.
Galen och inte riktigt klok, känna som jag
och inte förstå.
Älskar varje minut,
och hata varje evighetslång sekund.
Så nära men ändå
så fruktansvärt långt ifrån.
Kyss mig?
Kyss mina tankar,
besvara mina känslor.
Säg "ja" utan att lova något, som
när man var liten.
Du är fri att ångra dig imorgon,
det har hänt förut, inget udda i min värld,
bara du tycker om mig idag.
Ostyriga viljor.
Tänk om det syntes,
att det gick att läsa varje okontrollerbar
tanke i ögonen på mig.
Kanske är det så, kanske
står det skrivet i min själs fönster
att jag känner som aldrig förr.
Kanske att det bara är du som inte ser,
eller inte vågar se.
Inte vågar känna efter och
öppna ögonen med hjärtat.
Men jag kysser dig i tanken så länge och
hoppas att du tänker likadant.
Att vi är så nära men ändå
så långt ifrån.
Tanken är kysst.