De var höst 2 veckor in på skolåret
Man var ny
Vi började en måndag och sen
Så började det

Han kallades Kina
När man sett honom så förstod man
Han hade snea ögon som en kines
Och sen svarta bågar på sina gubbglasögon

Senare fick jag veta att han adopterades
För att, hans ”föräldrar” skulle ha ett barn
Och gubben dog, kärringen var tidningsreporter
Bibliotekstant och allmänt inblandad i ”kulturen” i byn

Men hon var dålig med barn uppenbarligen
Kina hade ingen rolig uppväxt
Han var 3 år äldre än mej men lägst på skalan
Lägst på rangskalan på hela skolan

Han tänkte väl att ”en ny kan man ge sej på”
Och att jag var 3 år yngre spelade väl ingen roll
Han ville nog inte vara lägst
En ny kunde få vara under

Så han startade ett bråk
Först så spelade det ingen roll
Va han sa men vartefter så blev han hotfull
Sen så, började han knuffas, slåss…

Till slut så urartade det naturligtvis
Jag slog tillbaks, förbannad över påhopp
De värsta jag vet, såna som bara vill bråka
Jag hjulade upp han helt enkelt, han låg ikull

Några tjejer i hans klass går förbi…
Så bra, att du spöar den där jävla kinesen sa dom
Man undrade, vaddå kines, vad har han gjort
Jag lärde känna honom senare, barn är inte långsinta

Han hade ett helvete, en elak fostermorsa
Få vänner och vek, inte nån slagskämpe
Han var en mobbad grabb som ”försökte ta sej upp”
Han kallades Kines i hela sin uppväxt…

Om Kina kan man säga att han nog inte fick
Det han förtjänade, troligen
Fick han inte ens ärva
Alla har inte lyckliga starter i livet…