Tuppen sitter på sin pinne
tror sig om hönors väl
önskar tjusat sinne
önskar hönors själ

Brer ut sina svedda vingar
gal glatt om ömma händer
så falskt hans sång klingar
om bröst och mjuka länder

Om man sanningen bänder
ser man vingar svaga och grå
han tänder inga bränder
han kan bara prata och gå

Efter elaka ord i flera varv
när tuppen fladdrar vingar
förstår man att denna sparv
tappat alla färgglada vingar

Han är ingen

utan spegeln