där stod du framför mig, så vackert reslig
under het gassande sol
din båt förtöjd vid båthuset, allt stilla i vik

lätta var vindens rörelser, knappt ens krusning
vinden smaksatt ljummen
av vass och tallarnas kåda, solvarm bark

några få tysta centimeter, landade i närvaro
mellan våra ansikten
och jag smorde in dig, med sol mot min nacke

allt intimare blev mina rörelser, och min andning
jag och mina fingertoppar
följde ditt ansiktes mjuka fåror, levnadens etsade linjer

ensam var sjöfågelns avlägsna skri, mot allt det blå 
abborrarnas randiga stumhet
snabba rörelser under skrovet, ytan ändå obruten

solkrämen mot din hud glänste, sjönk långsamt in
på din panna, kinder
mina händer trevande lekfulla, som kände de in dig

inget blev sagt, orden naturligt överflödiga
vi bara såg på varandra
din andning som stegrades, blev tydligare och tyngre

min egen andning, min åtrås tydligaste av tecken
rusade blodet inom mig
vävde in oss i begäret och lustan, reste sig

som det jag kände, din hårda mot mitt underliv
som hur det flödade ur mitt kön
som min kjol, så enkelt lyft
som det vi ville göra

bara måste

och hör båda bildörr slås igen, stegen på grus

lätt förvirrat, kommer vi hastigt till sans

rättar till, bara sekunden kvar

"hej! har ni sovit gott inatt?"