Intressant mönster en fredagskväll
bara för att jag inte riktigt såg hur du andades.
Det var lite otydligt där, varannan decimeter.

Inbillade kemiska reaktioner
men jag hoppas i alla fall att det jag menar
hörs mer än det jag säger.
Jag kan inte riktigt styra det som är bra.

Du är kanske det bästa jag vet,
men trygghet är något jag alltid har sökt
och den måste vara invirad i rosa omslagspapper
för att jag ska kunna tro igen.
Har aldrig varit krävande egentligen,
jag vill bara ha det jag borde vara värd.

Dåligt samvete bara för att min själ
råkade befinna sig på annan ort.
Du kanske är värd bättre...
kan vi inte bara ha skilda sovrum?

Älskar med verkligheten och sårar
änglar enbart genom att vara jag.
Kanske vore min kärlek mer lätthanterlig
om jag inte höll dig fysiskt i handen.
Du får den inslagen i det rosa omslagspappret istället,
när jag lyfter för att rädda er från mina
misslyckade kärleksförklaringar.

Impulsen kysste mina ömma läppar
för att jag hatar när det som är verkligt
kör ner tungan i halsen på mig.
Våldför dig på någon annan,
jag hatar respektlösheten i dina ögon.
Det är mitt liv.

En kväll som alla andra men idag
är det jag som inte är frånvarande.