" Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid, fruktar du mig inte? " - Jesaja 57:11

Tystnad är någonting vi människor kan tycka väldigt olika om.
Jag,personligen, måste erkänna att jag är blandad till detta.
Vissa dagar när stressen varit för påfrestande, när man haft dagsibarn skrikandes i örat hela dagen eller när skolprojekten hopar sig som berg över en, så är tystnaden så efterlängtad att man inte kan längta nog till att få komma hem och stänga dörren om sig.
samtidigt är jag en sån som nästan aldrig är hemma utan en skiva i bakgrunden, jag gillar svag lovsång när jag diskar eller skrikig rock när jag damsuger ( det är det enda som möjligen kan överrösta... ) och i vissa stunder behöver man höra något, se något, tala med någon, för att fokusera på annat.
så fungerar iallafall jag,jag kan självklart inte tala för någon annan.

Ibland tror jag att Gud är precis som jag i det avseendet.
skämt åsido, så tror jag inte att jag är den enda som varit med om att man i vissa stunder tycker sig både höra och följa Guds leding till max för att i nästa stund tycka sig vara döv för detta, som att någon plötsligt stängt av allting.
Ofta kan man bli frestad att tro att allt är dött och att allt varit förgäves, att man nog aldrig hörde från gud från början.
Men hemligheten ligger i att det aldrig är dött.

I Jesaja står det skriver om "israels trolöshet och avgudadyrkan", och bibelordet ovan har Jesaja talat utifrån vad Gud själv sagt åt honom att säga.
Det är en sak vi ska ha klart för oss när det gäller Gud, och det är att han vet långt mer än vi tror.
Han förstår långt mer än vi tror och han vet exakt varför vi alltid gör som vi gör, även om vi själva inte vet det oftast.
( jag talar gladeligen för mig själv om ingen annan någonsin känt så. i vissa stunder undrar jag var jag skulle vara utan guds nåd, förmodligen inte där jag borde vara... )
Det här bibelordet tycker jag är lite kaxigt, och jag fastnade för det just därför att det är så uppriktigt.
Gud vet att israel avstått ifrån honom för att han inte talat till dom, och man kan ju självklart undra då om det inte bara varit lättare att tala till dom och fått dom att stå kvar i tron.

Det tror inte jag.
Gud vill ha en relation till oss som är så stark att vi vet att han finns fast han inte alltid talar.
Han är lika helig i tystnaden som i lovprisandet, och ibland kan vi nog behöva lite tystnad för att riktigt vakna upp.
Han vet ändå alltid bäst, vi behöver inte alltid ha klara direktiv för fem år frammåt, det gäller bara att veta i hjärtat att han leder.
Sånt tror jag gör honom glad.
Han kommer tala, men frukta honom även när han inte gör det.