hon sa att det var hennes fallskärm,

stegen tillbaka in i planet,

en främlings tunga

i hennes öppna mun.

som han lämnat den

och hon förklarade, det gjorde ont att falla

och slå i marken.

bli till bitar och inse

att alla var hennes,

förstå

att den hon hoppats på,

aldrig hoppat alls,

och var hel

någonannanstans

hon hade ärr,

när hon drog undan håret,

satt där i nacken,

tusen spruckna läppskärvor

och med främlingshänder

som hon tillåtit runt midjan

försvann hon bort från oss.

låste åter upp för dem

sitt tomrum 

i natten