ORO - är det som sitter (kvar) någonstans inne i var och en av oss. Oro är en rörelse, som den fjäder som håller mekaniska klockor i gång som kallas kallas just oro. Det är den fjädern vi människor har också, men osynlig. Oro är de förändringar som i efterhand ofta visar sig välkomna, eller inte, av människan.

AMBIVALENS - människan håller livet från sig samtidigt som hon griper efter det, full av motstridiga känslor och märkliga idéer. Är ambivalens någon akademisk omskrivning för tröghet och lättja?
Nej, ambivalens är dualism. Som ett konstverk av någon installationskonstnär. Ett tjockt, ringlande rep av godisdinosaurier uppträdda på ståltråd. Glittrande som ädelstenar, äckliga med sin feta, svampiga konsistens. Eller en madrass överdragen med något silikonaktigt, med en bubblande oljekrater i sig. Ambivalensen är som en nedsmutsning, en besudling, en förföriskt skimrande yta för ditt öga..

LUST - om lust tyckte fransmannen Baudelaire. Han påstod att människor kunde leva i tre dagar utan bröd, utan poesi aldrig. Men han var part i målet som varande poet. Men han hade fel, det är inte lust. Lust känner vi när vi får kärlek, förståelse och omtanke. Utan det klarar vi oss inte.

Till sist den lilla snutten om att åka tefat med lust utan oro och ambivalens: En söndag för länge sedan hade sonen inte lust att följa med mej till pulkabacken så han fick vara hemma. Första gången jag åker nerför backen på tefatet så ler papporna och ungarna mot varandra. Andra gången så fnissar de, men den tredje gången blir det liksom tyst i parken. Så gör man bara inte även om man älskar att åka tefat och behöver motionera, men inte som vuxen utan barn.